Jag går

Solen sjunker sakta och värmen ligger kvar,

jag sitter vid kanten av dagen och undrar vad jag har.

Det är något i luften som drar i mig igen,

en känsla av att tiden rinner men jag följer den.

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång

Jag hör ett svagt gitarrljud någonstans i vinden,

som om natten själv försöker hålla mig i minnen.

Stegen känns tunga men jag fortsätter gå,

för varje liten rörelse får hjärtat att slå.

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång

Det finns dagar då allt känns nära,

och andra då jag inte vet vad jag bär på och vad jag ska förklara.

Men rytmen i kroppen håller mig kvar,

som om bluesen viskar: “du vet vem du är, du vet vad du har.”

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång

Jag ser ljusen tändas och mörkret falla in,

och varje tanke jag burit blir plötsligt så fin.

Det är något med natten som gör mig fri,

som om hela världen stannar och lyssnar på mig.

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång

Jag låter känslorna rinna som vatten i sand,

och jag håller mig stadig fast jag skakar i min hand.

För bluesen är ärlig, den gömmer ingenting,

den säger sanningen rakt, som ett hjärta utan ring.

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång

Och jag går, jag går, men vägen känns lång

Hjärtat slår tungt som en gammal blues-sång