Göte växte upp i Vittangi, där grunden till livet stod klar, där älven och skogen gav styrka som alltid fanns kvar. Sen bar vägen honom vidare till Kiruna, till gruvans djupa land, men drömmen om att snickra och bygga låg varm i hans hand.
Med tiden satsade han helhjärtat på hantverkets spår, och byggde en bro över Torneälven som band byar samman år efter år.
På fritidscenter sålde han skotrar, Lynx och John Deere i rad, och satte sin kosa norrut mot Riksgränsen, där Marie Pigg tog form dag för dag.
Och när man ser tillbaka på allt han gjort och allt han burit, förstår man hur hans stilla styrka än idag håller oss samlat och rörligt.
Kärleken kallade vidare, och han följde den troget och tryggt, flyttade till Narvik för hjärtats skull, där livet tog ny flykt. Där blev det Göte och Turid,
två som fann sin gemensamma stig, och deras lugna kraft har format vägar som ännu håller oss i.
Och när man ser tillbaka på allt de gjort och allt de burit, förstår man hur deras stilla styrka än idag håller oss samlat och rörligt.
Efter många år i Norge for de vidare till Årnes en vår, ordnade båt, villa och husbil — allt som livet då krävde och gav dem i år.
En lya i Fredrikstad blev deras,
där minnen fick vila ett tag, och lite Norge i hjärtat stannade kvar varje dag.
Och när man ser tillbaka på allt de gjort och allt de burit, förstår man hur deras stilla styrka än idag håller oss samlat och rörligt.
Till slut drog längtan dem norrut igen, till Sandöja där ro kunde bo,
nära naturen som alltid betytt något djupt,
något sant,
något stort att tro.
Skidor, skoter och kåtan låg dem varmt om hjärtat där de stod, och vår farfar Göte och vår extra farmor Turid — två goda själar — gav oss trygghet och mod.
Och när man ser tillbaka på allt de gjort och allt de burit, förstår man hur deras stilla styrka än idag håller oss samlat och rörligt.
Elin_Raman_98
