Älven viskar lugnt

Tystnaden i Lainio ligger stilla där älven rinner långsamt fram,

en liten by i Lappland där allting känns som hemma.

Mariann och Kenneth har alltid varit en del av den här platsen,

två människor som burit byn med värme i varje steg.

Lainioälven viskar lugnt, Saari‑stugan står i ro, hos Mariann och Kenneth hittar hjärtat alltid bo.

Kenneth har hållt kyrkogården så fin att den nästan andas lugn, varje sten, varje stig bär hans omtanke som en tyst melodi.

Mariann har hjälpt äldre människor i byn med samma mjuka händer som bakar bröd,

som doftar trygghet och barndom.

När man kliver in hos dem känns det som att komma hem,

som att världen stannar upp och hjärtat får vila en stund.

Lainioälven viskar lugnt, Saari‑stugan står i ro, hos Mariann och Kenneth hittar hjärtat alltid bo.

Saari‑stugan står där som en hemlig skatt i skogen, en plats där familjen samlas, skrattar, minns och växer.

Där hörs Kenneths dragspel över vattnet,

Och Mariann’s skratt fyller hela rummet med värme.

Dom två är anledningen till att vår familj är så stor, så stark och så fylld av kärlek.

Lainio vakar över dem, älven rinner förbi som den alltid gjort,

allt vi är idag bär spår av deras händer,

deras hjärtan,

deras liv.

Lainioälven viskar lugnt, Saari‑stugan står i ro, hos Marianne och Kenneth hittar hjärtat alltid bo.