Höstvind

Titel: Höstvind

⸻

Intro

Ho ya hé – vinden höjer sin sång,

Ho ya hé – över fälten den går.

⸻

Vers 1

Över vida, stilla fält

ligger sken av kallt och guld,

färgade löv dansar sakta,

släpper taget, drivs i vind.

Mellan grenar hörs ett viskande

som av vinden bärs så lätt,

och i luften lever färger

som hösten väver tätt.

⸻

Mellandel

Ho ya hé – ett rop från fjärran syn,

Ho ya hé – som leder genom dimman.

⸻

Vers 2

Löv som virvlar över vägar,

målar cirklar genom tid,

varma toner, mjukt och glödande,

bär en stilla, djup frid.

Och i varje tystnad, fallande,

finns ett stråk av avsked kvar,

men också ett stilla vetande:

allt har mening där vi är.

⸻

Refräng (nordisk)

Ho ya hé – vinden höjer sin sång,

Ho ya hé – över fälten den går.

Hé ra hó – löven dansar så fritt,

Hé ra hó – genom stillhet och kyla.

Ho ya hé – ett rop från fjärran syn,

Ho ya hé – som leder genom dimman.

⸻

Vers 3

Kalla vindar drar genom gator,

tar det som är redo bort,

och jag känner i allt som faller

att något nytt tar form.

Mellan avsked, mellan förändring

finns en början stilla, klar,

för i det att släppa taget

finns ofta mer än det vi har.

⸻

Refräng (större)

Ho ya hé – vinden höjer sin sång,

Ho ya hé – över fälten den går.

Hé ra hó – löven dansar så fritt,

Hé ra hó – genom stillhet och kyla.

Ho ya hé – ett rop från fjärran syn,

Ho ya hé – som leder genom dimman.

⸻

Refräng (stegring)

Ho ya hé – vinden höjer sin sång,

Ho ya hé – över fälten den går.

Hé ra hó – löven dansar så fritt,

Hé ra hó – genom stillhet och kyla.

⸻

Outro (lugnt)

Ho ya hé – vinden stillnar till slut,

Ho ya hé – bär det som vill stanna kvar.

Hé ra hó – löven vilar i ljus,

Hé ra hó – och dagen tonar bort.