Vintermåne

Titel: Vintermåne

Vers 1
Mörk är natten, himlen tung,
molnen driver tyst en stund,
svarta skogen vid min syn,
står som skuggor mot en skymd.

Kyla vilar på min hud,
allt är klart och allt är lugnt,
snön ligger vit och orörd kvar,
och min väg har lett mig hit där jag är.

⸻

Pre-Chorus
Och jag vet inte var jag står,
men jag känner att jag inte går—

⸻

Refräng
Under vintermånen
är jag vilse men inte ensam här,
något håller mig uppe,
låter mig falla och ändå vara kvar.

Under vintermånen
vilar friden på ett fruset fält,
och jag bär denna stillhet
som ett ljus i min värld så tätt.

⸻

Vers 2
Varje steg ett svagt ljud,
genom natten kall och djup,
och skogen ser mig tyst förbi,
bär mörkret varsamt inuti.

Ingen röst som visar väg,
men jag känner någonstans i mig,
att jag faller utan fall—
något bär mig överallt.

⸻

Pre-Chorus
Och jag söker inte hem,
för jag bär ett lugn i mig—

⸻

Refräng
Under vintermånen
är jag vilse men inte ensam här,
något håller mig uppe,
låter mig falla och ändå vara kvar.

Under vintermånen
vilar friden på ett fruset fält,
och jag bär denna stillhet
som ett ljus i min värld så tätt.

⸻

Brygga
Kanske är det nåd jag får,
som så stilla inom mig når,
inga ord och inga krav,
bara vägen som bär mig av.

Och jag står i denna rymd,
känner mig så liten, trygg och lugn,
mellan skuggor, snö och ro
finns ett ljus jag inte kan förstå.

⸻

Sista refrängen (lugnt / större)
Under vintermånen
blir all kyla till ett stilla svar,
jag var vilse i mörkret
men nu ser jag ett ljus som är kvar.

Under vintermånen
är jag buren fast jag inte förstår,
och friden faller tyst ner
som snö — kall men ändå så varm.

Celtic, nordic, mystisch, still, female