Vindens namn

Amanda, vår fina, dotter, syster, kusin, och vän.

Tjejen som alltid såg världen i färger ingen annan riktigt såg.

Hon ritade livet mjukt, målade känslor som andra bara kände i tystnad.

Hennes händer skapade konst, men hennes hjärta skapade värme.

Hon finns i vinden nu, i färgerna vi minns, i kärleken som aldrig tar slut.

Hon kramades med alla, som om varje människa behövde lite extra ljus.

Sjukdomen tog över henne, men aldrig det hon var.

Hon finns i vinden nu, i färgerna vi minns, i kärleken som aldrig tar slut.

naturen hon älskade. vinden,

tystnaden

och ljuset över fjällen.

Hon finns i vinden nu, i färgerna vi minns, i kärleken som aldrig tar slut.

Nu vilar hon på en fin plats i Lainio, där älven rinner stilla och skogen håller om.

Vi bär henne i allt vi gör, i varje skratt som kommer från hjärtat, i varje stund då världen känns lite vackrare än vanligt.

Amanda finns kvar i färgerna hon lämnade efter sig,

i kramarna vi minns,

i kärleken som aldrig försvinner.

Hon finns i vinden nu, i färgerna vi minns, i kärleken som aldrig tar slut.