[Intro]
[Vers 1]
Det var en gång en gubbe, han hette Sture Prutt,
han hade ätit ärtor, och magen kändes trutt.
Han knep och han höll in, men så kom den ändå –
och prutten flög så långt att hela jorden skakade så!
[Refräng]
Världens största prutt, hördes ända till Uranus!
En riktig brakare, som fick rymden att vibrera.
Och luften lukta illa, hela vägen ut i rymden.
Ja, världens största prutt – och vi vill höra mera!
[Vers 2]
Astronauter på månen, de tittade förskräckt,
när prutten kom farande, så lång och riktigt mäkt'.
Och planeten Uranus, som redan luktar prutt,
fick äntligen en vän – en prutt så stor och rutt!
[Stick]
Prutten flög i rymden, med en väldig fart,
tog sig förbi Saturnus’ ringar, helt underbart!
Sture blev en hjälte, med prutten han släppte fri,
nu är vår Sture hjälte - allas våran Prutthjälte!
[Refräng]
Världens största prutt, hördes ända till Uranus!
En riktig brakare, som fick rymden att vibrera.
Och luften lukta illa, hela vägen ut i rymden.
Ja, världens största prutt – och vi vill höra mera!
[Refräng (sista)]
Världens största prutt, hördes ända till Uranus!
En riktig brakare, som fick rymden att vibrera.
Och luften lukta illa, hela vägen ut i rymden.
Ja, världens största prutt – och vi vill höra mera!
[Utro]