Trasiga men Fria

Stadens ljus, släcker mig själv igen

Tiden flyr, i ett cycle av ibland och igen

Klockan slår för sent, jag känner ljudet av vårt avstånd

Rundgång i våra cirklar, försöker fly men fastnar ändå

Tomma glas på samma bord, lögner som jag redan känner till

Ett prat utan mening, men i din ton blir allt så tydligt still

Pulsen av fel i varje andetag, kalorier, gift och krossad glam

Leenden som kittlar snåret av ett falskt kallt program

Jag ser dig through röken, du är nära men borta inombords

Vill att allt ska stanna, men vi vet redan att det är motsatsen som sker

Jag vet, du är inte min, men varför känns det som du är här

I varje natt jag tappar bort mig, i varje löfte jag bär med mig

Det är för sent att låtsas, vi är trasiga men ändå fria

Håller kvar något som brinner, fast jag vet, du är inte min, ja

Vi springer i samma spår, glömmer vem vi var och vad vi trodde på

Skuggor av ett förflutet, ett minne som ändå alltid består

Månen ser på oss, tänder ljus på våra hemligheter

Kampen att hålla oss flytande, i en värld av fel och rätt

Så vi låtsas att det inte gör ont, men egentligen vet vi att det är sant

Bortom lögner och speglar, försöker hitta någon väg till ett nytt land

Fast vi vet, du är inte min, men i hjärtat är du fortfarande kvar

Det är för sent att låtsas nu, vi är trasiga men fria, under samma stjärnor