[Vers 1]
Det fanns en tid när sommarn aldrig tog slut,
när framtiden låg öppen, när vägen pekade ut.
Vi byggde våra hem med händer av stål,
och trodde på ett land, på drömmar och mål.
De gamla berättade om fred och om ro,
om arbete och frihet, om någonting att tro.
En flagga i vinden, en krona av blått,
ett land som vi älskade, ett land som vi fått.
[Pre-Chorus]
Men åren gick, och vinden vände,
något brast, något försvann.
Vi står och ser på våra minnen —
frågar oss: vad hände med vårt land?
[Refräng]
Åh, Sveriges gyllne dagar,
var tog ni vägen nu?
Från skogar, sjöar, öppna vägar,
till ett land vi knappt ser nu.
Sveriges gyllne dagar,
vi bar er i vårt bröst.
Men när makten byter färg igen,
vem hör då folkets röst?
[Vers 2]
På gator där vi lekte finns nya tider nu,
och många ser på framtiden och undrar vad den blir till.
Politikerna lovar att allting ska bli bra,
men bakom varje löfte finns en fråga kvar.
Vi hör om nya planer, om reformer och beslut,
om löften om förändring som ska föra landet ut.
Men för den som står på marken, för den som bygger här,
är frågan ganska enkel: vart är Sverige på väg?
[Pre-Chorus]
För Sverige är mer än riksdag,
mer än partier, makt och spel.
Det är människorna och landet,
det är hemmet vi kallar vårt eget.
[Refräng]
Åh, Sveriges gyllne dagar,
var tog ni vägen nu?
Från skogar, sjöar, öppna vägar,
till ett land vi knappt ser nu.
Sveriges gyllne dagar,
vi bar er i vårt bröst.
Men när makten byter färg igen,
vem hör då folkets röst?
[Bridge – långsamt, mäktigt]
Jag vill inte hata framtiden,
jag vill inte leva kvar.
Jag vill bara känna stolthet
över landet som jag har.
Låt oss bygga, låt oss kämpa,
låt oss hitta hem igen.
För ett Sverige är för värdefullt
att förlora bit för bit.
[Gitarrsolo]
[Sista refrängen – större och hårdare]
Sveriges gyllne dagar!
Vi minns dem än idag!
Genom mörkret, genom stormen,
hörs vår svenska hjärteslag!
Sveriges gyllne dagar!
Låt dem inte dö!
För landet är vårt arv och hem,
från fjäll och skog till havets sjö!
[Outro]
Så höj den blågula fanan,
låt vinden bära den igen.
Inte för gårdagens Sverige —
utan för Sverige som kan bli vårt hem.
SVERIGE!
SVERIGE!
SVERIGE!