När något går sönder i Kiruna en dag,
då säger folk “ring Emin, han löser det, jag lovar, jag sa!”.
En dörr som fastnat, en bil som är sur,
Emin kommer springande, snabb som en ren på tur.
Han tittar på problemet och säger “jaha”,
sen skrattar han lite och säger “det här går bra”.
Han skruvar och drar, han knackar och ler,
och plötsligt är allt fixat, som om inget hänt mer.
Om bilen låter klonk, dunk, plopp eller pang,
då säger Emin “det där är lätt, det tar ingen lång gång”.
Han öppnar huven och lyssnar en stund,
sen säger han “motorn är trött, men jag gör den rund”.
Han mekar i snöstorm, han mekar i sol,
han mekar när andra ger upp och går hem och sötter sig på en stol.
Han mekar när folk står och svär i kör,
Emin bara ler och säger “jag hör”.
Kirunas Ford‑master, det är hans namn,
han räddar varenda bil.
En mutter som tappats, en motor som frusit,
Emin fixar det snabbt, som om tiden bara rusit.
När någon säger “det här är kört”,
då skrattar han högt som om det var skämtet han hört.
“Det där är ju enkelt, det tar bara en stund”,
sen löser han allt, sekund för sekund.
Han lagar en bil som inte vill starta,
han lagar en skoter som tappat sin karta.
Han lagar en traktor som låter som gråt,
och han gör det med stil, som om allt vore smått.
Folk i Kiruna säger “han är inte normal”,
han är som en superhjälte, fast helt lokal.
Han behöver ingen mantel, ingen stor apparat,
han behöver bara Emin‑hjärnan och sin verktygslåda så klart.
När världen går sönder och allt känns fel,
då vet man att Emin fixar varenda del.
Stort eller litet, varmt eller kallt,
Emin i Kiruna — han fixar allt.