Otroligt nog hade jag hamnat vilse i en främmande värld. Den synen förändrade mig – en upplevelse jag aldrig tidigare upplevt. Även om det var samma värld kunde jag inte ta den till mig. Jag försökte återgå till hur det hade varit, men jag kunde inte ens återvända till mitt tidigare liv. Jag låtsades som om ingenting hade förändrats, försökte anpassa mig till dem omkring mig och blundade för verkligheten.
Jag låtsas vara mig själv och låtsas att ingenting har förändrats inom mig, som om jag levde samma liv som förut. Det finns inga tecken på lycka någonstans. Jag lever i förnekelse. Ändå försöker jag acceptera mig själv som jag är och allt som det är. Om jag kan befria mig från denna förnekelse kommer jag att bli fri. Äntligen kommer jag att kunna vara mig själv, leva fullt ut och vara fri.