[Intro - violin]
Vers 1
Det började tyst, som ett sprucket fundament,
framtiden vek sig, blev suddig och främmande.
Drömmar vi byggde låg krossade sen,
men tre små röster sa: “pappa, kom hem.”
Jag bar deras väskor, bar skuld och besvär,
bet ihop käken, höll masken där.
Varannan vecka fullt, varannan vecka tomt,
men kärlek väger mer än tomma rum
Refräng
Det här är mitt liv nu — jag bär vad jag kan,
ingen rewind, jag går fram som en man.
Med hjärtat i händerna, skorna i jord,
lärde mig styrka kan födas ur sår.
Det kan ta sina år, sina nätter, sin kamp,
men en dag står du stadigt där marken gav vika.
Vers 2
Nycklar i näven, ny framtid i sikte,
tomma rum ekar men väggarna viskar.
Hammaren dunkar som pulsen i bröst,
bygger ett hem, bygger upp mitt bröst.
Damm i mitt hår men jag skiter i det,
varje spik jag slår är ett steg jag tar rätt.
Räkningar staplas men ryggen är rak,
för jag bygger mer än väggar — jag bygger mitt jag.
Refräng
Det här är mitt liv nu — jag bär vad jag kan,
ingen rewind, jag går fram som en man.
Med hjärtat i händerna, skorna i jord,
lärde mig styrka kan födas ur sår.
Det kan ta sina år, sina nätter, sin kamp,
men en dag står du stadigt där marken gav vika.
Vers 3
Gröna planer, där andningen landar,
barnens skratt studsar, tiden den stannar.
En boll mellan fötter, ett skratt i ett rop,
hela mitt universum ryms i ett skott.
Där lär vi oss falla men resa oss snabbt,
ingen blir stark utan motgångar i livet.
Där hittar jag svar utan fråga varför,
och känner mig helare nu än jag var förr.
Refräng
Det här är mitt liv nu — jag bär vad jag kan,
ingen rewind, jag går fram som en man.
Med hjärtat i händerna, skorna i jord,
lärde mig styrka kan födas ur sår.
Det kan ta sina år, sina nätter, sin kamp,
men en dag står du stadigt där marken gav vika.
Vers 4
Allt kan förändras men vissa står kvar,
band som inte bryts fast vägen går isär.
Vänner i stormen, tysta men nära,
när allt runtom rasar finns de där.
Vi löser det lugnt för barnens skull främst,
respekt gör det lätt när man vill varann bäst.
Man kan släppa taget men ändå stå kvar,
för vissa relationer dör aldrig — de skiftar bara form.
refräng
Det här är mitt liv nu, jag vet var jag står,
ur sprickorna växte styrkan jag får.
Med tre små bredvid mig och ljus i mitt bröst,
går jag min väg nu — och följer min röst.
LogaN
