[Vers 1]
Över fjällen stiger natten,
korpar vakar över land.
Gamla runor brinner sakta,
ristade av gudars hand.
Vindar viskar genom skogen,
om en tid som gått förbi.
Under himlens bleka stjärnor
hör vi forna röster kalla oss fri.
[Pre-Chorus]
Hör — hornet ljuder fjärran,
marken skälver, himlen brinner.
Vi går där hjältarna en gång gick,
mot det öde ingen vinner.
[Refräng]
I gudarnas skugga står vi kvar,
med blod på svärd och eld i våra hjärtan.
När Asgårds portar öppnas upp,
ska vi möta natten utan rädsla.
I gudarnas skugga, under stormens vrål,
vandrar vi mot Ragnarök.
Om världen faller, faller vi med den —
men våra namn ska leva ändå.
[Vers 2]
Vid Yggdrasils djupa rötter
sover hemligheter från en svunnen tid.
Ovan oss rider åskan,
och Tor slår mot nattens strid.
Oden ser från höga tronen,
men hans blick är kall och stum.
Han vet att även gudar
en dag ska möta mörkrets dom.
[Pre-Chorus]
Hör — vargarna de ylar,
Fenrir river sina band.
Fimbulvintern sveper över
skog och fjäll och frusna land.
[Refräng]
I gudarnas skugga står vi kvar,
med blod på svärd och eld i våra hjärtan.
När Asgårds portar öppnas upp,
ska vi möta natten utan rädsla.
I gudarnas skugga, under stormens vrål,
vandrar vi mot Ragnarök.
Om världen faller, faller vi med den —
men våra namn ska leva ändå.
[Bridge – långsam och mäktig]
När solen slocknar över världen,
när havet reser sig mot land,
när Bifröst brister under elden
och gudar möter sitt slutliga fall...
Då står vi där.
Då höjer vi våra svärd.
Inte för ära.
Inte för guld.
Utan för dem som gick före oss.
[Final Chorus]
I gudarnas skugga står vi kvar!
Låt åskan dåna över våra namn!
När Ragnarök förtär vår värld,
ska våra röster trotsa dödens kall.
I gudarnas skugga — vi fruktar ej!
I Fimbulvinterns sista natt!
När gudar faller, när himlen brinner,
står Norden kvar i evighet!
[Outro]
En ensam korp flyger över fjällen.
Elden dör.
Vinden tystnar.
Men långt under den frusna jorden
viskar runorna ännu:
Vi glömmer aldrig.