I natten hör jag ekon av din röst,
Tre år av kärlek, men jag förlorade min tröst.
Du var min dröm, men lögnerna kom fram,
Narcissisten i dig visade sitt rätta namn.
Skuggor av igår, de följer mig hem,
Jag kämpar mot dem, men de vinner igen.
Du sa att du älskade, men vad var det värt?
Nu står jag här ensam, med mitt brustna hjärtat.
Där är du, i tystnaden, som ett spöke i natten,
Jag ser dig i varje dropp av regnet som faller.
Trots att jag älskade, kan jag aldrig förstå,
Hur du blev mitt monster, min största fiende ändå.
Tre år av skratt, av stunder så fina,
Men bakom din mask, dolde sig en hjälte med svika.
I din värld av illusioner, jag tappade mig,
Nu letar jag efter den jag en gång var, men han finns inte kvar.
Mörka hemligheter, de sliter i mig,
Känner mig som en skugga, som aldrig blir fri.
Du visste vad du gjorde, men nu vet jag allt,
Din kärlek var en fälla, och jag var din fångad.
Där är du, i tystnaden, som ett spöke i natten,
Jag ser dig i varje dropp av regnet som faller.
Trots att jag älskade, kan jag aldrig förstå,
Hur du blev mitt monster, min största fiende ändå.
Ångesten ekar, som ett skott i mitt bröst,
Du tog min styrka, men jag är inte död.
Jag reser mig sakta, ur askan av vårt,
Kommer att kämpa, för att återfå min röst.
Där är du, i tystnaden, som ett spöke i natten,
Jag ser dig i varje dropp av regnet som faller.
Trots att jag älskade, kan jag aldrig förstå,
Hur du blev mitt monster, min största fiende ändå.
Jag bär mina sår, men jag lär mig att se.
Från skuggorna stiger jag, starkare nu,
I mörkret har jag funnit mig själv, och du är ej min nu.